Glad pride!

Hej!

Hoppas ni alla mår bra och att ni alla haft en fin dag!

Idag är det som många säkert vet dags för Prideparaden i Stockholm. Så jag tänkte kickstarta min blogg här på hemsidan genom att skriva ner lite tankar kring Prideparaden och paradens betydelse för människors rätt att få vara och älska den man vill. 

I Sverige har vi trots att vi har en lång väg att gå kommit en bra bit på väg vad gäller acceptans och respekt för den fantastiska kraft som kärleken faktiskt innebär och insikten i att äkta och sann kärlek inte ska likställas med ett brott. Men i alla fall om man på något sätt bryter från de normer som florerar i vårt samhälle sen många hundratals år tillbaka möts man allt som oftast av återkommande fördomar och förutfattade meningar om vem man är, hur man lever, hur man ska se ut, ens intellektuella färdigheter och så vidare. Men tillsammans spränger vi barriärer och öppnar upp omvärldens ögon. Prideparaden är en viktig del av detta. 

Sanningen är ju den att även idag 2024 är det i många länder förbjudet att leva och identifiera sig som HBTQI+ person, det innebär fängelse och i vissa fall även döden. Något som måste stoppas och det är så fort som bara möjligt. Fängelse och dödsstraff för något så fint och oskuldsfullt som kärleken mellan två vuxna människor är skandalöst. För det första borde dödsstraff enligt min mening avskaffas helt då jag aldrig har förstått meningen med detta sätt att handla, ett öga för ett öga gör hela världen blind. För det andra trodde jag att fängelsestraff var till för när man mördat, hotat eller på annat sätt äventyrat säkerheten för sina medmänniskor så att man inte längre kan gå säkert på gatorna. Inte för att man står upp för den man är och för att man vill leva ett lyckligt och fullvärdigt liv, berikande inte bara för en själv men också för andra. 

Detta knyter jag an till i mina böcker om Elina då farbror Ted, en snäll och klok man, identifierar sig just som transperson och visst är det så som Elina tydligt uttrycker, världen skulle vara alldeles grå och tråkig om alla såg ut och levde exakt på samma vis, ingen skulle kunna lära sig nya saker av varandra och inget skulle vara nytt och spännande, världen skulle stå still och bli alldeles tyst och tom på liv. Genom olikheter blomstrar vi, får nya perspektiv på livet och öppnar upp dörrar som annars som skulle förblivit stängda. Världen behöver mer kärlek än någonsin det är inte tid att begränsa den utan snarare se till att vi med hjälp av kärlekens kraft faktiskt kan göra världen bättre för oss men också morgondagens generation så att vi kan leva i en värld fylld av ljus i stället för en värld fylld av mörker. 

Kram från mig